I'm your fool
för jag kan inte sova om natten.
Sömnen är så förvirrande att jag aldrig vet vad som är dröm och verklighet.
Jag lever i någon slags ovisshet,
där jag inte kan skilja på ord eller handlingar som utspelats i mina drömmar eller i verkligheten.
Jag känner mig förvirrad.
Som människa borde man vilja leva och vara verklig,
men jag gillar de ord som formas för mig
jag gillar de handlingar som utförs för mig,
i det medvetandestadie där jag egentligen inte ''lever'',
utan där jag drömmer.
Men vem vill drömma bort sitt liv när man kan leva sitt eget?
Livet är inte alltid så bitterljuvt som alle ens önskedrömmar.
Men man tycker ju att,
en av dem alla borde få gå i uppfyllelse.
Någon gång.
Gärna snart.
I've got another confession to make
I'm your fool
Everyone's got their chains to break
Holdin' you
Nu ska jag fortsätta öva på bare ackord jag menar klockan är bara tre på morgonen
Hatkärlek klockan 01.58
Det är svårt att låta bli att älska den enda personen som gjort en lycklig
Det är svårt att hata den enda personen man älskat
Jag tror att jag hat-älskat dig lite för länge nu...
Så nu tänker jag bara glömma bort dig.
Living underneath the surface
Alla går vi sönder,
stark som skör.
Alla kommer vi någon gång genomgå något där en del av oss själva dör.
Och jag,
Stark i denna stads ögon,
Jag känner mig svag.
För veckor kan passera utan att förbättras en dag.
Jag är herren på täppan av en sargad kropp,
Förd bakom ljuset, och berövad allt hopp.
Jag är den,
Som förlorat tron på en förbättring,
Då varje steg i rätt riktning resulterat i en försämring,
Tre steg bakåt.
Jag lever på botten av klyschan som predikar om olycklighet,
Ofrivilligt medvetandes om dess sannhet.
Jag är den,
Som vaknar sent om dagen,
För att slippa känna på de osynliga slagen.
Blåmärkt av förluster, svek och ensamhet,
Jag är den som inget om lycka vet.
Det finns ingen lösning,
Bara destruktiva metoder.
För att underlätta ett liv i nöd,
Där en ständig kamp utspelas,
Mellan ork och död.
Allt hänger på hur mycket en människa klarar av.
Pursuit of happiness I say,
Help me angel I pray.
GE MIG LITE LJUS NÅGON JÄVLA GÅNG
Så nära men så långt bort
Du är splittrad,
du är ett tusenbitarspussel och jag trodde faktiskt att,
jag helade dig en aning då jag höll om dig,
ihop dig.
Men jag börjar förstå nu att du faktiskt är den som plockar isär mig.
Och snart är jag ett okomplett pussel som bär en bild av dig.
Jag inser att jag spegelvänt mina känslor och låtit dem återspeglas i dig.
För varje gång jag velat hålla om dig har det inte varit för din skull,
det har varit för att jag själv faller isär
och jag ville att du skulle hålla ihop mig.
'' Åh gud det gör så ont,
att något så nära kan vara så långt bort''
Kluven men fri
Jag borde känna stolthet då jag avslutar min skoltid,
men jag känner bara en stor frihet,
den enda känslan som övervinner den om misslyckandet.
Folk säger att jag tar det stora steget ut i världen nu,
Ur min synvinkel sett trampar jag vatten i försöken att ta mig framåt,
bortåt.
Jag har en del planer men ingen stabil grund att genomföra dem på ,
jag är mestadels kluven, väldigt kluven.
Vilka planer skall tas tag i och genomföras nu och vad kommer jag ångra sen?
Jag tror nog att jag skall fortsätta med den strategin jag hållt mig vid den senaste tiden,
den om att ta en dag i taget.
Det kan bara gå på två olika vis då,
bra eller dåligt.
Ett ljuskänsligt hjärta
men jag skymtar dem emellan,de färger som bosatt sig utanför.
Aldrig uppskattade eller tidigare uppmärksammade,
aldrig förän nu.
Nu tränger de sig in igenom persiennerna,
och bländar ett ljuskänsligt hjärta.
Nu väcker de det förflutna till liv,
för att sedan dö kippandes efter andan framför mina fötter.
Jag tvingas in i nuet och känner hur jag själv kämpar med andetagen,
då jag inte längre kan gömma mig bakom persiennerna.
