thisisfreaky

Du är den andra halvan kött och blod,
jag   önskar  att   du   förstod.
Att du slåss mot ingen annan än dig själv.

När vi skyddar oss bakom våra händer,
tolkar du detta som ett hot,
och all kärlek måste förgöras.

Om du ändå kunde knyta din näve och märka min mun,
istället för att forma dina egna läppar
och misshandla oss med ord.

Du klipper de sista trådarna av vad som varit ett band,
du tvingar oss att neka dig vår hand.

Vi hatälskar vårt eget kött och blod,
jag   önskar   så   innerligt   att   du   förstod.

Snart är du ensam

Verkligheten är sand
och du har runnit mellan mina fingrar.
Gång på gång greppar jag efter din hand men möter min egen handflata.

Försöker att hålla kvar,
något som försvunnit ifrån mig för alltid.

Vart är du
när du är överallt
men ändå ingenstans?

Jag förtvinar i sorg
jag försvinner bort med luften.

Men tvingas tillbaks av en osynlig hand,
och påminns om mitt löfte.
Jag återuppstår
tills nästa gång jag förtvinar.
Men jag längtar efter dig varje dag Sofia