Lyckan i handen men gråten i halsen

Är mörkrädd,
då jag färdas med ljuset.

Kunde ha stannat i ensamheten,
men föll för tvåsamheten.
Men när slutar man falla?

Jag har lyckan i handen,
men gråten i halsen.
Tänk om den faller mellan mina fingrar.

Vill krampaktigt hålla fast,
men vågar inte riskera att du kvävs.
Jag går balansgång,
för jag kan inte andas utan dig.


RSS 2.0