thisisfreaky

Jag sluter ögonen lite för hårt ibland,
söker i mörkret efter din hand.
Smärtan exploderar inombords när fingrarna slår mot tomrum,
tryckvågen söker sin väg ut genom kroppen och jag öppnar munnen för att skrika,
men istället förblir jag stum.
Inombords går sönder, hjärtat faller isär.
Ögon söker längst himlen,
undrar vart hon är.
Tiden stannar och när den börjar igen
befinner jag mig böjd över rosor för att hedra min vän.
Våra liv stals ifrån oss, då de inte hade början än.

Sekvenser från en becksvart tid,
sköljer genom kroppen som om det vore samtid.
Det är fortfarande inte på riktigt,
men ändå är hon inte här.
Allt går i cirklar, tillslut vet man knappt vem man är.
Tiden läker till en viss del,
men aldrig någonsin kommer jag känna mig hel.
För den plats i hjärtat som är din,
den ekar alltid tomt efter dig vännen min.

Your Hand In Mine Sofia
så kommer det alltid vara <3