thisisfreaky

Återigen dina ord,
återigen räcker inte mina till,
dina räcker och blir över.
För att fylla mina lungor och omvandlas till kväve.

Försöker dra efter andan,
men dina ord fulla av glassplitter hotar förgöra mig.
Rädda sig den som räddas kan,
du gör det du behöver.
Gör hål på huden nu,
känn hur du förblöder,
på ord av glassplitter...

Jag är sjuk
i huvudet
i kroppen
och i hjärtat...

I huvudet för ni säger så,
i kroppen för ni får mig att känna så,
i hjärtat för att ni inte alls verkar förstå...

Ni ser inte att ni sparkar på den som redan ligger,
ni är för upptagna att spotta på varandra, och i och med varandra även på mig.

Nerslagen,
av underliggande faktorer,
illa betagen.

Ni sträcker mig era händer,
lyfter min kropp centimeter ifrån backen.
Vet att en ursäkt vore rätt,
men inget är erat fel.
Så ni släpper taget igen,
och igen
och igen....

Ni förstår inte att de där centimetrarna blir många meter tillslut