En osynlig hand
Verkligheten är sand
och du har runnit mellan mina fingrar.
Gång på gång greppar jag efter din hand men möter min egen handflata.
Försöker att hålla kvar,
något som försvunnit ifrån mig för alltid.
Vart är du
när du är överallt
men ändå ingenstans?
Jag förtvinar i sorg
jag försvinner bort med luften.
Men tvingas tillbaks av en osynlig hand,
och påminns om mitt löfte.
Jag återuppstår
tills nästa gång jag förtvinar.
Men jag längtar efter dig varje dag Sofia
Kommentarer
Trackback
