thisisfreaky

Du är splittrad,
du är ett tusenbitarspussel och jag trodde faktiskt att,
jag helade dig en aning då jag höll om dig,
ihop dig.
Men jag börjar förstå nu att du faktiskt är den som plockar isär mig.
Och snart är jag ett okomplett pussel som bär en bild av dig.
Jag inser att jag spegelvänt mina känslor och låtit dem återspeglas i dig.
För varje gång jag velat hålla om dig har det inte varit för din skull,
det har varit för att jag själv faller isär
och jag ville att du skulle hålla ihop mig.



'' Åh gud det gör så ont,
att något så nära kan vara så långt bort''