thisisfreaky

Alla går vi sönder,

stark som skör.

Alla kommer vi någon gång genomgå något där en del av oss själva dör.

Och jag,

Stark i denna stads ögon,

Jag känner mig svag.

För veckor kan passera utan att förbättras en dag.

Jag är herren på täppan av en sargad kropp,

Förd bakom ljuset, och berövad allt hopp.

Jag är den,

Som förlorat tron på en förbättring,

Då varje steg i rätt riktning resulterat i en försämring,

Tre steg bakåt.

Jag lever på botten av klyschan som predikar om olycklighet,

Ofrivilligt medvetandes om dess sannhet.

Jag är den,

Som vaknar sent om dagen,

För att slippa känna på de osynliga slagen.

Blåmärkt av förluster, svek och ensamhet,

Jag är den som inget om lycka vet.

Det finns ingen lösning,

Bara destruktiva metoder.

För att underlätta ett liv i nöd,

Där en ständig kamp utspelas,

Mellan ork och död.

Allt hänger på hur mycket en människa klarar av.

Pursuit of happiness I say,

Help me angel I pray.



GE MIG LITE LJUS NÅGON JÄVLA GÅNG