Stadspuls
Hjärnspökena står åter vid min säng,
täcket räcker återigen inte till,
hur många varv jag än vrider och vänder hittar jag inte tillbaks till min plats.
Jag hatar den här staden
den får mig ur balans.
Hjärtat kämpar för att hålla sin egen rytm och inte falla tillbaks in i stadspulsen.
Jag trodde jag dött tillräckligt många gånger för att börja leva igen.
Kommentarer
Trackback
