14.09

Flyttfåglarna som har bott i mitt bröst,
slagit sina vingar i försök att fly,
slagit mig blå.

De är fria nu
följde med andra flyttfåglar söderut,
lämnade andra sönderslagna hjärtan att sluta längta bort,
för att istället känna sig hemma.

Med varsin nyckel och gemensamt nyckelhål,
låser du upp alla dörrar jag stängt bakom mig.
Nu fattas bara mattan i hallen som välkomnar mig hem.

Visst stormar det på insidan ibland,
men jag vet att efter stormen,
kommer du med lugnet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0