Jag är ett glashus och du är en sten

Du är en böld som växer i mitt hjärta,
du ömmar och försvårar varje hjärtslag.
Samtidigt som jag vill avlägsna dig från min kropp och mitt sinne,
önskar jag mer än någonsin att du kunde växa i mina ögon
och på sätt i mitt hjärta.
Och finnas där utan att varje andetag ska passera genom ett filter av din oförståelse.
Jag vill att du ska finnas i mitt liv utan att jag upplever det som om du kväver mig.
Jag vill att du ska kunna pulsera genom mitt hjärta
utan att störa rytmen och slagen.

För tillfället är din närvaro istället ett slag i magen,
varje gång du inte förstår hur ont du gör mig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0