thisisfreaky

Jag lade korten på bordet,
höll andan då jag satt på högsta hand.
Möttes av jokrar
och kände hur andan jag hållt istället helt försvann.

Hela kroppen skriker,
och talar åt mig som sitter helt stum.
Vänder sig ut och in
för att jag ska se sanningen i ögonen.

Och jag såg.
Och jag insåg att jag inte längre ser,
den finaste ihopkrupen under täcket som är tillräckligt stort
för att gömma en hel kropp av sorger.

Mitt täcke är inte ens stort nog åt en enda natt
av återkommande hjärnspöken
och förlorade skratt.

FAN