Sofia

Jag borde med lätthet kunna skriva ner de senaste dagarna här,
men de senaste dagarna har varit för känslomässigt starka för att försöka förstå sig på...

De två år som passerat verkade försvinna då två års dagen fick det att kännas som själva dödsdagen.
Och jag försvann.
In i mig själv och bak i tiden.
Och jag insåg att jag ännu inte förstått,
undrar om jag någonsin kommer att förstå
att du aldrig kommer att komma tillbaks igen...

Sofia Andersson du har den största platsen i mitt hjärta


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0