thisisfreaky

Jag vet väl inte riktigt varför man gör som man gör ibland,
jag vet heller inte om det är så viktigt att egentligen veta.
Vad man gör måste ändå vara det som känns bra just då,
och då spelar allt annat egentligen ingen roll.
Vad vet jag?
Jag vet detta...
Att jag hat - älskar regnet.
Jag älskar hur det lämnar gatorna tomma och tysta,
och låter mig vara inget annat än mig och mina funderingar och reflektioner.
Men jag hatar hur det blöter min kropp och tynger mina kläder.
Dock älskar jag hur det frigör frihetskänslan inom mig,
men jag hatar hur det ibland framhäver allt dystert.
Trots det älskar jag hur dropparna skiljs åt vid marken för att återfinna varandra i en pöl.
Men jag hatar hur dessa pölar ibland blockerar min väg och dyker upp oinbjuden i min sko.

Eller egentligen varken hatar eller älskar jag regnet.
För det kan ju inte vara möjligt att så starka känslor ska väckas till liv av något så simpelt som regn.
Därför måste jag ta tillbaks vad jag redan sagt och påstå detta: jag gillar och jag ogillar regnet.
Eller nej, jag gillar när det regnar men jag ogillar regnet.