Tiden - obegriplig och onåbar

Trots det att jag springer så fort mina ben förmår,
springer tiden fortare.
Och jag snubblar i farten och skrapar upp min hud.
Och istället för att resa mig upp och fortsätta kämpa,
blir jag liggandes på backen och slickar mina sår.

När gick allting så fel?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0