thisisfreaky

Jag vaknade till då rött slog om till grönt och människor runt omkring mig började röra sig över vägen.
Då var allt som vanligt igen tänkte jag och suckade djupt.
Jag gick upp för samma gamla trappor fast med ovanligt tunga steg.
Aldrig tidigare har orken,engagemanget och motivationen känts så långt borta.
Hur ska koncentrationen kunna infinna sig i böcker och förelänsingar när den är någon helt annan stans?
Hur ska jag överleva ett halvt år bakom skolbänken då viljan dog för länge sedan?
Aldrig aldrig tidigare har skolgången känts så jobbig som den gör nu..USCH!


Jag kommer aldrig begära något av dig...
För du har redan givit mig det viktigaste,
En känsla!