Som att andas syrefattig luft

Ibland tillåter jag mig själv att försvinna
in i mig själv och mina tankar.
För du vet, det är endast där jag dig nu kan finna .
Som ett skratt eller som blåögd och leendes,
som mitt vackraste minne.

Och ibland är jag farligt nära att förlora mig själv då jag befinner mig i närkontakt med mitt sargade hjärta.
Det händer att jag undrar hur mycket mer det krävs
för ett uteblivet hjärtslag.
Du förstår, saknaden efter en nära vän
är som att andas syrefattig luft.
Den kväver



Världens vackraste Sofia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0