Hjärta och smärta
Smygandes fram, ett steg i taget ,
väntar på det rätta ögonblicket som i verkliga fall aldrig existerar.
Denna smygande smärta som stegrar i grad.
Det både svider,smärtar och vrider sig i magen då kroppen tar ut sin rätt.
Eller snarare är det så att känslorna tar ut sin rätt på kroppen.
Och koncentration och välmående försvinner utom räckhåll då överraskningsmomentet lyckas,
varje gång.
Det enda man kan förmå sig själv att göra i dessa stunder är att inta fosterställning, blunda hårt och dumprata med sin egen kropp. Försöka intala den om att det faktiskt inte är så farligt som känslorna säger.
Det behöver inte göra ont.
Det är fult att ljuga, men en lögn är ibland den bästa sanningen.
För allt här i livet måste göra ont,
detta för att lycka sedan ska kunna kännas igen när den uppnås.
Godnatt
