Förlåt mig

Alltid lika förvirrande
då det hjärta som skulle glömma påminns.
och jag förstår aldrig hur ett par ögon kan ha sådan effekt.

Önskar bara att modet fanns för att skrika ut vad som egentligen kanske är uppenbart,
men läpparna förblir orörliga och tystnad är det enda som hörs.
förlåt mig för min feghet, dumhet och svaghet.
förlåt mig!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0