Ord,för stora men ändå för små för att framföra

Jag har suttit och skrivit en massa ord till dig
men jag har även knölat ihop lapparna
och raderat de sms
och stängt ner din konversationsruta på msn där ordet fastnat.
Och jag har svalt tårar hela dagen och de har bildat en klump i magen.

Det är så svårt att inte veta,
och det tär att famla i mörkret, speciellt om man är mörkrädd som jag.
Jag gillade det ljus du införde i mitt liv,
därför känns det jobbigt att se hur lågan dör ut.

Jag vill bara få veta säkert
även om jag så får veta att alla ljusen brunnit ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0