thisisfreaky

Dagar blev till veckor på bara några sekunder,

Och veckor blev till år på bara några minuter.

En känsla olik alla andra växte fram.

Fånig och fnittrig värmde den mig.

Närhet blev en självklarhet,

Ej längre fanns ensamhet.

För du fanns alltid hos mig.

Tätt intill,

Tryggt intill,

Under samtal som varade tills morgonen knackade på dörren.

Och nu...

Är inget självklart längre

Nu finns bara ensamhet.

Fånet och fnittret har ebbat ut

Och morgonen verkar alltid för långt borta.

Du är för långt borta.

Men jag accepterar och jag förstår
och jag vill att du ska må bra.