Misshandlad av livet
Här sitter jag spyfärdig över mitt egna papetiska liv där inget annat än tvärkast mellan skrattattacker och gråtattacker sker.
Jag skulle nöja mig med något mellanting.
Någon sort balans som inte får en att vilja kräkas upp sitt eget hjärta.
Men sedan när fan fann man balans i ett onyktert tillstånd i en skitstad som denna?
Har väl aldrig hänt och kommer antagligen inte hända mig eftersom jag bara drabbas av bakslag och misshandlas med knytnävar av livet itself.
Hela jävla kroppen är blåmärkt av livets brutalitet och orättvisa.
Kanske vore det bästa ändå att helt enkelt spy upp det där jävla hjärtat som envisas att slå innanför bröstkorgen.
Jag skulle nöja mig med något mellanting.
Någon sort balans som inte får en att vilja kräkas upp sitt eget hjärta.
Men sedan när fan fann man balans i ett onyktert tillstånd i en skitstad som denna?
Har väl aldrig hänt och kommer antagligen inte hända mig eftersom jag bara drabbas av bakslag och misshandlas med knytnävar av livet itself.
Hela jävla kroppen är blåmärkt av livets brutalitet och orättvisa.
Kanske vore det bästa ändå att helt enkelt spy upp det där jävla hjärtat som envisas att slå innanför bröstkorgen.
Kommentarer
Trackback
