Chanslöst och öronbedövande

En viskning ökade i styrka,
och ekot skrek till svar i det tomrum ni efterlämnade.
Trots det ljudisolerade filtret runt hjärtat
nådde de öronbedövande tonerna in,
och skördade det hopp dom där fanns.
Ingenstans,någonstans
hade vi en chans...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0