thisisfreaky

Varför måste jag vakna upp ur drömmar
efter två timmars sömn och önska att få somna om så hårt,
att knogarna vitnar då jag knäpper händerna och ber om att få falla tillbaks in i vad som var så mycket bättre,
än det jag vaknade upp till.



Det är något som dör med sommaren
och återigen placerar mig någonstans bortanför solljuset,
och värmen.
Något som tar sig in i blodomloppet genom ett leende
och förseglar det tills nästa gång solen åter det når.

Något som sliter och drar i alla känseltrådar att de goda helt går av.
Något oinbjudet som aldrig frågar om lov utan tar vad det vill ha,
och lämnar mig utan någonting alls.



Varför får jag aldrig överleva en enda höst och vinter utan istället frysa ihjäl,
på utsidan av min egen kropp.
Kan inte jag få vara mitt eget lyckopiller någon gång
istället för någon eller något annat....