thisisfreaky

Att komma till insikt om att jag lämnade den plats som brukade vara den enda trygga platsen bakom mig,
för att sedan förstå att jag numera inte har någon sådan plats att återvända till,
det är ångest på hög nivå.

För jag vet att alla rummen gapar tomt nu,
och skulle jag förmå mig att finna ord i den tomheten skulle de svara mig med ett eko.
Eko, eko
det går ekon mellan hjärtat och hjärnan nu.