Gemenskap blev ensamhet

Världen vändes upp och ner och huvudet hamnade under vatten där bristen på luft fick hela min kropp att skrika.
Likt iskallt vatten sköljde sannigen över mig.
Kippandes efter luft är varje sekund en strid mot verkligheten
På några sekunder förändrades hela mitt liv.
På några sekunder vart starkt skört och gemenskap ensamhet.
Några få ord fick den blick som brukade se in i era ögon att söka sig till backen för att undvika era lögner.
De ord ni uttalat är nu isärplockade till inget annat än enskilda bokstäver.
De saknar betydelse precis som allt annat ni nu gör.
Aldrig mer kommer vi vara detsamma
I mina ögon har ni övergivit mig och återigen fört in olycka i mitt hjärta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0