thisisfreaky

Några ynka dagar har gått.... det känns som veckor.
Alla vilodagar känns som bortblåsta och tröttheten har satt sina klorna i mig och släpar efter vart jag än går.
En dag kan man stå ut. En vecka är på gränsen till vad jag klarar av.
Om en månad kommer jag att skylla på den stora väggen som stod i vägen när jag skulle springa förbi.
Jag rör mig egentligen i snigelfart, längre än så räcker inte energin.
Men det kommer smälla högt när jag går in i väggen. Som om jag sprungit i hundratals kilometer i timmen.
Du kommer bli förvånad när jag helt plötsligt ligger där utan förvarning.
För jag spelar min roll bra. För ni har ingen aning. Men de trötta ögonen som öppnas och sluts onormalt många gånger för att återfuktas skvallrar bakom min rygg.
Oroa er inte, för det gör inte jag. Jag tar dagen som den kommer tills jag inte orkar mer.
Veckorna rullar på och snart gör även jag det om jag fortsätter att missbruka intaget av Joltcola och andra sötsaker som fejkar energi.


Foto: sanna frykman