Käppkines
Det känns som om denna helg varit den bästa på länge. För första gången på länge kände jag mig hemma igen när välbekanta armar omfamnade mig och lyhörda öron tog del av mina problem. När vi sedan skrattade så vi grät åt varandras fulhet gjorde det faktiskt ont i hjärtat när jag förstod hur mycket jag saknat dig.
Det bästa var att somna intill dig och höra dina andetag övergå till snarkningar. Men inte ens det lyckades irritera mig. Istället somnade jag med ett leende på läpparna åt att du ser ut som en knubbig liten kines när du sover.
Hilda är hemma i Östersund igen och det tackar vi för.
Hade även en riktigt trevlig kväll på News där man blev bjuden på cider av en skön kille som vunnit på momento och var ute och firade detta. När jag frågar om det var en stor summa han vunnit svarade han att det var 1200 kronor. Med tanke på hur nykter han verkade vara och antal cider han bjöd bort är min gissning att de 1200 kronorna redan är slut och att kontot dessutom gick back.
Tidigare på fredags kvällen satt jag, Magnus och Paula och rökte vattenpipa hemma hos henne och lyssande på musik och chillade och pratade om allt mellan himmel och jord. Riktigt trevligt!
