Ta vara på det du har
Under de få lediga minuter mellan skola och jobb har tanken slagit mig om och om igen. Faktiskt så många gånger att det börjat ömma.
Denna tanke har gått till många men har haft en och samma betydelse. Nämligen vänskap. Man förstår nog inte innebörden av sann vänskap förän man gått miste om den. Det är tragiskt men sant att man inte inser vad man har förän det är för sent. Jag säger inte att jag inte uppskattade mina vänner innan jag miste en av de närmsta. Men nu värdesätter jag dem så mycket mer. De är ens styrka när man annars inte skulle vara någonting annat än svag. De är ens glädje när man annars inte skulle vara någonting annat än olycklig.
Jag har haft många som själva kallat sig vänner men som aldrig betett sig som en sådan. Men nu vet jag bättre. De som nu omger mig är mina riktiga vänner. Mitt ljus i mörkret. Kalla det smörigt om ni vill, men jag vet inte hur jag annars ska kunna beskriva dem. Emelie, Liselott, Agnes, Towe och Hilda. Jag är så oerhört glad att just jag får vara eran vän.
jag älskar dig sanna. <3 / din vän liselotte.
Jag älskar dig, och jag saknar dig så jävla mycket så jag brister varje gång jag läser ett ord som är skrivet av dig eller ett fotografi som du är med på. Du betyder för mycket och jag står inte ut med att inte ha dig här för då känns det som att jag förlorar dig. Det är den värsta tanke jag någonsin haft.
