thisisfreaky

Östersund verkar inte bli roligare än det väder som härjar utanför fönstret.
Grått,blött,färglöst och allmänt jävla trisst.
Den fina delen av hösten där träden fullkomligt exploderar i färg är över. Det enda med hösten som jag faktiskt gillade och uppskattade. Den höst som nu visar sig leder till inget annat än tristess när löven fallit till marken gula och fula.
Nu är halsduk,vantar och kanske en mössa ett måste om man inte vill se fingrarna förvandlas till rödblåa isstycken.
Ska det vara kallt ska det vara det på riktigt. Hit med lite snö och gör världen vacker igen.

Jag kan inte avgöra om det är en mild förkylning eller ett mentalt tillstånd som knyter sig i halsen och spränger i huvudet.
Kanske turas de båda om att göra livet än mer lite jävligt.
I vilket fall som helst har intaget av te fördubblats och användadet av halsduk blivit mer än bara en bekvämlighet.

Duggregnet utanför har fått mig att vilja krypa ner under täcket igen för att känna dess värme och trygghet omge mig.
Det låter bra, så får det bli!
Adjö!