Snurra min värld

I morse fick jag sätta mig på en stol och låta främmande men snälla människor kontrollera mitt blodtryck.
Började med att pappa skulle försöka och han hittade inte något, sedan försökte ambulanskillen och inte heller han fann något. Så till min glädje fick jag hoppa in i ambulansen för att bli inkopplad i en apparat som skulle kontrollera blodtryck,syremättnad och puls. Jag var lycklig som aldrig förr och kände mig så där barnsligt fnittrig. Denna gång hittade de ett värde. ett högt sådant. Jag måste ha gått på lyckoadrenalin.
Mer än så fick jag inte veta för hopps flopps så fick de larm och susade iväg i illfart.
Jag stod kvar och bestämde mig för att komma tillbaks om några år.

Jag var lycklig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0