thisisfreaky

Jag tror inte att jag har förstått.
Jag vet vad som hänt men det är fortfarande overkligt.
En saknad som inte får plats i hjärtat utan tränger sig ut i form av en tår.
Ibland vet jag inte om jag ska stå upp eller ligga ner för smärtan sliter i min kropp och blockerar min hjärna.
Det är ofattbart och overklighets känslan gör det omöjligt att acceptera när allt jag vill göra är att skrika ditt namn. Ha dig tillbaka.
Jag vill tro att du ser ner på oss eller t.om finns bland oss.
Jag önska bara att jag kunde se dig, höra dig.

Your hand in mine föralltid Sofia - du finns i mitt hjärta nu och föralltid!