Jag hatar att jag älskar er
Ibland talar mina kära vänner om för mig vad jag egentligen redan vet men envist förnekar.
Visst, vänskap är bra och t.om livsnödvändigt men ändå skrämmande då de aldrig låter sig luras av en fastklistrad fasad. De kan mig utan och innan, de avslutar mina meningar.
De ser rakt igenom mig.
Inget undgår dem.
Men detta måste ju vara den egentliga anledningen till varför vänner är så oerhört viktiga.
De låter sig inte luras och det allra viktigaste, de tillåter mig inte att lura mig själv.
Efter att ha argumenterat för min sak i evigheter och genom tusen ord, lyckas de ändå spräcka min lögn med ett enda. Och därefter analyserar de mitt leende som jag diskret försöker gömma bakom min halsduk.
Och de slår triumferande ut sina händer i luften och säger - Vi känner dig för bra för att du ska kunna lura oss.
Jag hatar när ni gör så, jag hatar det så mycket att jag älskar er.
