thisisfreaky

De vackraste ögon blå slöt sig för att inte öppnas igen,

Ett hjärta slog sitt sista slag och jag återsåg aldrig min vän.

Bortom mitt synfält vilar hennes leende,

Så vacker borde inombords och till utseende.

När jag sluter ögonen finns hon där,

Återspeglad som den Sofia hon är.

Saknaden skär i hela kroppen så pass att hjärtat nätt och jämnt slår,

Och när luften tar slut är hon den enda som förstår.

Med en enda känsla förmedlar hon ett budskap,

en odödlig vänskap.

Så länge hennes skratt ekar i mitt inre,

Och vetenskapen om att livet bara är något mindre.

Så fortsätter jag mitt liv medvetandes om att hon är med mig,

Trots det att varken ögon ser, eller öron hör dig.

Är hon alltid runt omkring mig.

Your Hand In Mine - Föralltid!