Stan har blivit tyst och ful och öde älskling

Och dom säger att stan blivit tyst och ful och öde, älskling
Att det kommer bli en lång, kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
Kom och hjälp mig, jag behöver dig igen, igen, igen...
Och du säger att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång, kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter
igen, igen...

Hörde en väldigt vacker version av Kents vinternoll av Ensamhushåll


Jag läste någonstans att man kan hoppas på att saker ska bli som vanligt igen men detta hopp är tyvärr, måste jag meddela inget annat än en dröm...
Och den verklighet du hoppas förbättra kommer nog föralltid förbli din mardröm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0