thisisfreaky

Det är ju allt för typiskt att stackars lilla jag ska gå och känna mig som en 14 årig liten flicka, smygförälskad i en skådespelare. Men det är väll vad filmer är till för. Ett påhittat liv där allt verkar så mycket mer spännande och äkta än den verklighet man faktiskt lever i. Jag menar hur många gånger önskade man inte som liten att Peter Pan skulle flyga genom fönstret? Och hur många gånger har man inte önskat att livet kunde vara lite mer som på film. Nog för att det inte är något man egentligen erkänner men som jag nu faktiskt patetiskt nog gör.
För alla vet ju att stunts,flygande tefat och kärlek bara finns på film och det skulle ju vara rätt trevligt att ha lite mer av det i livet. Eller är jag helt ute och cyklar?
Jävligt bra film var det iaf den där Twilight, som jag faktiskt tänker se en gång till och säkert en gång till efter det.