thisisfreaky

Sanna Frykman eller Dr. Phil som jag borde kallas efter denna dag har absolut ingen energi kvar i kroppen. Energin ligger kvar på fotbollsplanen borta i Orrviken. Eller vem vet, alla barnen jag undervisar äter troligtvis upp den till frukost i morgon och kommer tillbaks vildare än någonsin. Jag själv vaknar upp och känner hur barnens små tänder tuggar ihjäl min energi och det är knappt så att all världens kaffe kan få mig upp på fötter igen.
Och till er barn vill jag bara säga - Hoppas det smakar bra, för det gör då fan inte kaffet!

Jag förstår inte hur barn kan vara så aggresiva. Vart kommer all ilska ifrån? Vad hände med uppfostran?
 Herregud mina 4000 spänn i lön kommer inte räcka till hälften av alla sjukvårdsbesök jag kommer behöva efter att tvingats bryta isär högar av skrikande, sparkande och bitandes ungar.
Jag kan däremot satsa på ett framtida yrke inom psykologin efter denna veckas utredande samtal som garanterat förhindrat en unge eller två ifrån att ha ihjäl varandra.
Tack gode gud att det bara är en dag kvar, fast denna sista dag kommer antagligen bli jobbigast av alla. Alla barnen har nämligen svurit heligt på att de ska dränka mig med vatten. Det enda jag kan göra är nog att placera löparskorna på fötterna och springa för livet. Längtar inte tills lördag då jag kommer vakna upp med den grymaste träningsvärken jag någonsin varit med om.
Gud, giv mig kraft och lite av Forest Gump's snabbhet så ska jag nog kunna överleva morgondagen.