Freaky wokpanna
Jag Sanna Frykman kände idag för första gången på två år hjärtat slå dubbelt så hårt innanför bröstkorgen.
Detta berodde inte som ni nu kanske tror på en vacker pöjk, nej, detta var ett resultat av flera kilometers springande på endast 12 minuter.
Oh ja! Jag känner mig pånytt född. Jag välkommnar dig mitt nya liv med öppna armar, var vänlig stanna kvar i mitt liv tills jag och spegelbilden kommer bättre överrens. Du som får mitt hjärta att slå dubbelt så fort och hammra dubbelt så hårt var så vänlig och dumpa mig inte. Jag känner inte för att tröstäta just nu efter dessa sprungna kilometer.
Denna dag har jag stått framför en stor wokpanna vilket har fått mig att avsky denna maträtt som jag vanligtvis brukar dyrka för ett bra tag framöver. Med meterlång kö och en alldeles för långsam wokpanna som fick tiden att krypa fram likt en snigel då kön växte sig allt längre och längre utnämde jag mig själv till dagens kämpe. En titel som annars bara får bäras av de fotbollspelare som lottats fram bland de tiotal andra förhoppningsfulla oftast lika värdiga spelare. Men den förtjusning som de förväntas visa när deras namn ropas upp blev inte långvarig då de fick se det ganska tråkiga priset. Jag antar att det enda de verkligen brydde sig om var titeln och de hade nog hellre sett att de tilldelats en påse gott och blandat än en vattenflaska från milko.(om detta nu var priset)
Men hakunamatata gott folk, visa uppskattning och nöj er med det som erbjuds. ( även fast denna gott och blandat påse antagligen smakar bättre än en vattenflaska från milkos egna mejeri )
En dag återstår av Orrvikscupen där wok, korv och hamburgare flödar.... hallelujah!
