Inte idag
''Suck, måste städa''
Det finns så många måsten och det finns så lite ork.
Nu så här i efterhand inser jag att allt inte är så jobbigt när man väl tagit tag i saken.
Men det är ju just det,
att ta tag i saker och ting som kan känns så avlägset när man ligger nyvaken i sängen.
Och det känns fortfarande avlägset , trots det att jag nu faktiskt sitter i sängen halvt påklädd.
Jag vet att alla skolböcker som ligger gömda under sängen någon gång måste dammas av och arbetas igenom,
men inte idag.
Som att andas syrefattig luft
in i mig själv och mina tankar.
För du vet, det är endast där jag dig nu kan finna .
Som ett skratt eller som blåögd och leendes,
som mitt vackraste minne.
Och ibland är jag farligt nära att förlora mig själv då jag befinner mig i närkontakt med mitt sargade hjärta.
Det händer att jag undrar hur mycket mer det krävs
för ett uteblivet hjärtslag.
Du förstår, saknaden efter en nära vän
är som att andas syrefattig luft.
Den kväver
Världens vackraste Sofia
I form av en tår
påminde plötsligt tyngden mig om din frånvaro.
Och vid övergångstället frontalkrockade mina känslor och trängde sig ut i form av en tår.
Den tid den tog för att falla höll jag andan,
okapabel att dra ett andetag, för du vet
smärtan förlamar.
Försvagad av saknaden såg jag mina fötter kämpa sig över gatan
med din frånvaro hängandes på axlarna.
Och längst med kullerstenarna gick jag vilse i verkligheten.
Hjärtflöde
Ofantligt för lite rör sig i hjärttrakten
och jag undrar om det är normalt att alla tankar ger uttryck i magont.
Och trots det att det ibland flödar i hjärtat
är tryckförband den bästa lösningen när rädsla har övertaget.
Inbillning föder alla rädslor och feg som jag är viker jag mig för dem.
Ge mig något av äkta vara och det flödar i hjärtat igen.
Men tills dess förblir jag rädd.
Your Hand In Mine
av den känslan som andas den luft som är till för dig,
som slår dig som hårdast när du är som svagast.
Denna saknad,
oförståelse och sorg.
Folk säger att det blir bättre och att tiden läker alla sår.
men jag vet bättre än så.
Detta är något som aldrig blir bättre,
man lär sig att leva med smärtan,sorgen och saknaden,
att stå ut trots att man från en början trodde att det var en omöjlighet.
Your Hand In Mine - min ängel
Jag saknar dig verkligen!
Tiden - obegriplig och onåbar
Trots det att jag springer så fort mina ben förmår,
springer tiden fortare.
Och jag snubblar i farten och skrapar upp min hud.
Och istället för att resa mig upp och fortsätta kämpa,
blir jag liggandes på backen och slickar mina sår.
När gick allting så fel?
Om inte timmar så minuter
Hur länge har du varit säker på att du är du?
Jag lovar att du har spenderat timmar framför spegeln.
Letat efter svar.
Om inte timmar, så minuter.
För varje gång du gått förbi ett fönster som gapat stort har du smygkikat efter svar i reflektionen.
Jag undrar hur många gånger man tappat bort sig själv i kaoset för att återfinna sig själv i tryggare miljöer.
Eller var det mig själv jag hittade, eller var det en annan anpassad version?
Jag tror mig nu veta vem jag är eftersom att samma spegelbild uppenbarar sig gång efter gång.
Men jag kan inte låta bli att fundera över det påstående som säger att man måste älska sig själv för att kunna älska en annan människa.
Jag tror nämligen att det räcker att man hittat sig själv, och står ut med sig själv.
Trots det att man ibland vinglar omkull för att resa sig lika fort med förhoppning om att ingen lagt märke till ens fall.
Man hittar alltid tillbaka.
Foto: Sanna Frykman
Rak i rygg
Jag klarar t.om av att vandra gatorna fram med rak rygg och ett leende på mina läppar.
Hade du frågat mig om jag var lycklig för några dagar sedan hade det antagligen resulterat i en gråtattack.
Men nu ger jag svar med ett leende på läpparna istället.
Jag ska inte påstå att jag gick från olycklig till lycklig på en dag för helt lycklig ska jag inte påstå mig vara,
Men jag har nått en bit på vägen. Jag mår bättre.
Och jag har det så mycket bättre än många andra.
Jag har vänner som bryr sig och är av äkta vara.
Jag har någon att tycka om.
Jag har en egen lägenhet, en fristad från den 22:a februari.
Jag tror detta är den största anledningen. Lösningen på alla problemen, eller kanske en flykt.
Men vad spelar det för roll så länge det gynnar mitt välmående.
Och.....
Efter att min ''blogginkorg'' på bloggkoll (som f.ö är jätte bra om man vill bekava en blogg) blivit översvämmad av lookbook´s inlägg tänker jag kanske skaffa mig en användare där jag också och tracka folk med min klädstil....nu vet ni det!
En pessimists optimistiska tankar
Jag är trött,
bara trött, och jag har förstått att jag får vänta ut den långa kalla vintern.
Sedan kommer solen,värmen och förhoppningsvis den ständiga glädjen som bubblar i magen,
precis så där som det bubblar eller egentligen brusar i foten när den somnat.
Redan nu börjar solstrålar spricka fram bakom molnen och jag skymtar redan bättre tider.
Lyckoanalys
för jag vet varken vart allting började och jag har ingen aning om hur det hela kommer sluta.
Men jag vet detta:
Att stirra sig blind på ett problem kommer aldrig att lösa det, snarare förvärra det.
Se inte på en motgång som ett nederlag. Se det som en lärdom.
Ge inte upp efter första,andra,tredje....(ja ni fattar) försöket. För trots det att allt går åt motsatt håll än vad du önskar kommer det någon gång att vända.
Och när det väl gör det kommer du bli den första att få veta det, känna det, njuta av det.
För livet är inget annat än en heltids berg och dalbana
olika konstruerade för varje individ.
Min består för det mesta av frittfall i hundratals km/h.
Din kanske loopar sig efter ett uppskjut för att sedan dala men stadigt arbeta sig uppåt igen.
Och för några människor här i livet går banan som på räls bokstavligen talat. Rakt fram, utan förändring.
Svänger möjligtvis lite då och då och ändrar hastighet. Men inte mer än så.
Jag har lärt mig utav detta.
Insett ett och ett annat.
Jag må befinna mig i Sveriges jävligaste frittfall som får inälvorna att byta plats mest hela tiden.
Men den kommer släta ut sig så småningom och då kommer lyckan knacka på dörren.
Och till skillnad från dem som levt ett liv utan varken motgång eller medgång kommer jag känna igen den när jag kikar ut genom dörrglöggen.
Och tillskillnad från er vars liv går som på räls så kommer jag kräva så mycket mindre för att uppnå den lycka alla pratar om.
Ni däremot, ni kommer sikta mot stjärnorna och brännas när ni sträcker er mot dem.
För era krav är för höga och osannolika. Ni ser inte lyckan när den ser er i ögonen.
Och till er vars liv inte visar sig som något annat än ett uppskjut.
Lycka är aldrig bestående och allt har ett slut.
Även er framgång. Förbered er på frittfall och olycka.
När ni väl hamnat där,
sänk era krav på livet och ni skall finna att det krävs så mycket mindre än ni är vana vid.
Hjärta och smärta
Smygandes fram, ett steg i taget ,
väntar på det rätta ögonblicket som i verkliga fall aldrig existerar.
Denna smygande smärta som stegrar i grad.
Det både svider,smärtar och vrider sig i magen då kroppen tar ut sin rätt.
Eller snarare är det så att känslorna tar ut sin rätt på kroppen.
Och koncentration och välmående försvinner utom räckhåll då överraskningsmomentet lyckas,
varje gång.
Det enda man kan förmå sig själv att göra i dessa stunder är att inta fosterställning, blunda hårt och dumprata med sin egen kropp. Försöka intala den om att det faktiskt inte är så farligt som känslorna säger.
Det behöver inte göra ont.
Det är fult att ljuga, men en lögn är ibland den bästa sanningen.
För allt här i livet måste göra ont,
detta för att lycka sedan ska kunna kännas igen när den uppnås.
Godnatt
Färglös,förlorad kärlek
Skrapar gruset mot trottoaren,
skarpas skosulor mot nedbrytning.
Vattenpölar passeras
och vattendroppar lämnar sin pöl för att sippra i min sko.
Snöslask och hjärtblask
lär känna varandra under samma färglösa himmel.
Och dina läppar,
den enda färgkälla i världen
håller mig vid liv varje gång de färgar av sig mot mina.....
De senaste dagarna har tärt på krafterna och fått mig att ödsla tårar över materiella ting.
När min nya kamera stals ifrån mig rann allt över.
Jag antar att det var den avgörande biten,den sista pusselbiten eller hur man nu vill uttrycka sig för en väldigt lång tids undantryckta känslor som vart droppen.
Att kunna köpa en systemkamera har länge varit en dröm.
En dröm som slog in men som sedan krossades.
Det gör nog ondare att förlora sin dröm än att aldrig uppnå den har jag kommit fram till efter helgens händelse.
Pengarna har ingen egentlig betydelse, utan det är kärleken till fotograferingen som fick sig en smäll då kameran stals ifrån mig. Och olycklig kärlek är aldrig roligt, och aldrig särskilt behagligt.
Därför har de senaste dagarna inneburit en hel del sorg,ångest och frustration över en förlorad kärlek.
De högsta önskningarnas olycka
men den lyckan var bara tillfällig.
För några timmar senare sved ögonen efter alla tårar som passerat,
då den högsta önskan befann sig framför mina ögon men var omöjlig att nå.
Lösningen på problemen, läkemedlet för alla sår fanns nu tillgänglig,
men era oförstående huvuden skakade från sida till sida och krossade min högsta önskan.
Inget, verkligen inget gör så ont som att se den lösning på problemet man bett om, bönat efter slutligen omvandlas till ännu ett problem mitt framför ens ögon.
Materiell lycka är ingenting värt i det liv jag lever.
Visst, det är lycka för stunden men den varar aldrig förevigt.
Det är de verkliga önskingarna, handlingarna och lösningarna på våra problem som bringar äkta lycka.
Men det är också dessa önskningar som får oss olyckliga i strävan efter dem och de misslyckanden man möter på vägen mot målet.
Jag önskar så innerligt att ni för en gång skull såg bortom era egna problem och försökte lösa mina.
För denna önskan jag har, den helar liv,
En räddare i nöden.
Jag befinner mig i nöd.
Och ni står i vägen för min lycka.
- För det hatar jag er
Att överleva när viljan dött för länge sedan
Jag vaknade till då rött slog om till grönt och människor runt omkring mig började röra sig över vägen.
Då var allt som vanligt igen tänkte jag och suckade djupt.
Jag gick upp för samma gamla trappor fast med ovanligt tunga steg.
Aldrig tidigare har orken,engagemanget och motivationen känts så långt borta.
Hur ska koncentrationen kunna infinna sig i böcker och förelänsingar när den är någon helt annan stans?
Hur ska jag överleva ett halvt år bakom skolbänken då viljan dog för länge sedan?
Aldrig aldrig tidigare har skolgången känts så jobbig som den gör nu..USCH!
Jag kommer aldrig begära något av dig...
För du har redan givit mig det viktigaste,
En känsla!
Känslofyllt blodomlopp
Jag har äntligen förmått mig själv att öppna ögonen.
Fly drömvärlden och fortsätta dagen i det verkliga livet.
Hur pass mycket man nu kan göra det sittandes ensam i ett öde hus.
Inte alls antar jag.
Så denna dag fick bli en dag att bara vara, tänka och känna efter.
Slutsatsen av denna dag är ännu inte riktigt nådd.
För förutsättningar och beslut förändras hela tiden i takt med att känslorna tävlar under min hud.
Färdas med blodomloppet.
Detta kan upplevas irriterande eftersom detta innebär att känslorna alltid kommer cirkulera och variera.
Beroende på vilken känsla som leder loppet.
Detta innebär alltså att inget och framför allt ingen är säker i min närhet.
För jag är aldrig säker.
Men du -
I hope it's something worth the waiting,
'Cause it's the only time that I ever feel real.
Gott nytt år
Trots det att både vänskap och moral står i vägen,
Lyckas jag inte stänga dig ute....
Det återstår nu några enstaka timmar på detta år.
Jag har nog förträngt det mesta som skett pågrund av att året endast gått åt fel håll.
Jag välkommnar därför det nya året med förhoppningar om en positiv förändring.
Till sommaren är jag äntligen fri från skolan och alla dess förpliktelser och kan börja bygga upp ett bättre liv.
I nuläget ser det ut som om det bär av mot Göteborg - staden av lycka, min dröm.
Tiden går fort trots det att den ibland verkar passera i snigelfart.
Håll ut och Gott nytt år mina vänner
jag önskar er all lycka i världen
Lögn
När kylan var som värst såg jag in i dina ögon,
ur ett rökmoln födde jag en lögn och förde den till dina öron.
En smärta värre än själva sanningen spred sig genom mig kropp.
Då ditt leende var det enda som värmde mig.
Och den egentliga sanningen var det enda som verkligen kunde skada dig.
Och för varje gång jag nu ser in i dina ögon
hatar jag mig om möjligt ännu mer.
För min kärlek till dig är ovärderlig men min lögn ger den ett pris.
Och jag vill så gärna köpa dig sanningen
men priset är för högt.
Förlåt mig för mitt ego, men utan dig finns inget jag.
I väntan på jul
slippa undanflykter och förfinad sanning.
Skönt att samma ord vilar på våra tungor och att avsikten är densamma.
Det underlättar en hel del.
Vandrade hastigt genom Östersunds gator idag och införskaffade det sista i julklappsväg.
Mötte mina två goda vänner och spenderade några timmar sittandes runt ett bord på tings.
Vi utbytte tankar och åsikter om alla möjliga saker och ting.
Mina goá gláa vänner och jag.
I morgon ska rummet få sig en omgång och finna sig i att bli en aning mer personligt.
Och efter det ska det få finna sig i att fungera som tomteverkstad då alla julklappar ska klippa och klistras ihop.
Sundsvall - förträffligt trevligt
men ändå rätt.
Du gör det svårt men ändå lätt.
Det gick bra,förträffligt bra.
Ännu bättre då tequila svaldes ner med citron och fula miner formade efter avsmak.
Vinglade hem full och glad och opåverkad av alla bekymmer.
Var en välbehövd resa,
kände mig alldeles lätt och ihålig inombords då tåget tog mig hem igen.
Ihålig på ett bra sätt, på ett befriande sätt.
Kanske ska besöka Sundsvall oftare.
Frys till is
Ni tror att jag inte hör, ni tror att jag inte ser,
men i själva verket är det ni som saknar både syn och hörsel.
Om jag så stod framför er och stampade och skrek, skulle era ögon söka sig till en tryggare plats och era öron skulle endast höra vad dem ville.
Ni tror ni viskar men i mina öron tjuter era ord .
Den falska tonen skär genom både kropp och själ och krossar hjärtat likt glas.
Trots glassplittret på golvet vandrar ni förbi utan att märka glasskärvorna som tränger in i er kropp.
Avsaknaden av kärlek och kylan er emellan måste ha bedövat era kroppar.
Och ingen värme i världen verkar kunna tina era frusna hjärtan.
Vi fryser ihjäl
