Djupa andetag
Ögonlocken börjar tynga och tankarna börjar domna.
Ett bra tecken, det betyder att de inte stör när jag väl ska krypa till sängs.
Luften kändes ren när jag gick genom min mörka stad,
Jag drog djupa andetag och kände luften rensa undan alla hjärtestenar.
stegen kändes lätta och fria.
Jag kände mig fri och ville stanna kvar och frysa tiden.
Men tiden är hal och lurig och slinker en mellan fingarna när man som mest vill hålla den hårt.
Det är förutbestämt att tiden ska gå fort när man har roligt.
och tiden flög mycket riktigt iväg och var slut innan den egentligen börjat.
Solen hann inte ens gå ner
Jag hatar att jag älskar er
Ibland talar mina kära vänner om för mig vad jag egentligen redan vet men envist förnekar.
Visst, vänskap är bra och t.om livsnödvändigt men ändå skrämmande då de aldrig låter sig luras av en fastklistrad fasad. De kan mig utan och innan, de avslutar mina meningar.
De ser rakt igenom mig.
Inget undgår dem.
Men detta måste ju vara den egentliga anledningen till varför vänner är så oerhört viktiga.
De låter sig inte luras och det allra viktigaste, de tillåter mig inte att lura mig själv.
Efter att ha argumenterat för min sak i evigheter och genom tusen ord, lyckas de ändå spräcka min lögn med ett enda. Och därefter analyserar de mitt leende som jag diskret försöker gömma bakom min halsduk.
Och de slår triumferande ut sina händer i luften och säger - Vi känner dig för bra för att du ska kunna lura oss.
Jag hatar när ni gör så, jag hatar det så mycket att jag älskar er.
SO WHAT I'M STILL A ROCKSTAR
Uttråkad, tusen myror springer under huden. En önskan om att varje vardag kunde vara en fest.
Kanske borde skita i alla regler och moralregler. Göra något helt oväntat och extremt. Utanför regelboken.
Bara för att chocka alla.
Är så in-i-helvetes-jävla-less på vad folk tycker och tänker.
Funderar på att genomgå en extrem omvandling som resluterar i att alla tappar hakan. Och innan någon hunnit öppna käften för att klaga eller snacka skit ska jag täppa igen den med deras egna jävla-regel-bok.
Hur orkar man leva efter oskrivna lagar där ingen får vara olik de andra.
Det är tragiskt,patetiskt och jävligt fegt.
Shit!
Skit Östersund, jag dör av tristess.
Vart åker man om man vill att varje dag ska vara kaos,upp och ner och fylld av fest?
I morgon är det skola IGEN och när veckan är slut är det fest IGEN. Helgerna är så roliga och fulla av frihet att veckorna blir till en enda händelselös, skittråkig evighet.
Bra att aggressions blogga och få folk att tro att man har en eller jävligt många fler skruvar lösa.
Men SO WHAT! Jag bryr mig ungefär minst!
Dumjag!
Närhet om så bara i korta sekvenser.
Det anses vara fel och till viss del är det också det. Lagomt e bäst har jag hört!
Så var inte fallet.
Dumjag!
Helgen var i alla fall sjukt rolig och full av skratt och idiotiska grejer.
Jag gillar sånt!
Lipsill
Hade fel bokningsnummer till tågbiljetterna och höll sedan på att missa tåget.
Men när de väl satt där och såg lyckliga och alldeles rödblommiga ut av stress så blev jag med ens en lipsill.
Jag stod där på perrongen och surplade efter luft som en fisk utan vatten.
Mina närmsta, mina bästa åkte ifrån mig. Lämnade mig själv i min skolbänk och i min stad.
Jag hoppas att allt går bra, jag hoppas de har den bästa tiden i deras liv.
Jag hoppas de kommer hem NU för jag saknar dem redan så jag spricker.
Puss och Gud, Allah, änglar, djävulen och alla andra. Låt inget hända dem!
Andnöd, en meter från att vara död
Vaknade och lät tröttheten övertala mig att ställa om klockan och ge mig en halvtimmes till sömn. Kände inte ens beslutsångest utan sjönk utan vidare problem tillbaks in i min dröm. Väldigt annorlunda sådan.
Vaknade återigen men beslöt mig denna gång för att ta mig in i duschen för att fortsätta halvsova där.
Vaknade till av andnöd då munnen fyllts av vatten. Dags att rycka upp sig tänkte jag och gjorde det.
Liftade med en ''kompis kompis'' till skolan och det höll på att bli det sista jag gjorde här i livet.
Det är visst halt ute upptäckte jag till min förfäran då bilen tappade fäste och höll på att frontalkrocka med en mötande minibuss. Bra start på dagen!
Lugnet innan stormen
Man förbereder sig för det värsta, även fast man vetat hela tiden.
Ena stunden skymtar jag någonting, en efterhängsen rörelse eller ett ord. Men kort därefter avlägsenhet.
Tänka sig att livet kan vara ett sådant frågespel.
När ersattes de lätta frågorna av miljoner tankar och funderingar.
Av tvivel?
Vart tog de snabba enkla Ja och NEJ svaren vägen?
Lugnet innan stormen råder
Yrsligt dagdrömmeri
Fyra timmar senare, en bombhotsupplevelse rikare och 80 kronor fattigare. Eller 130 för att vara exakt, så finner jag mig nu sittandes med min tekanna och ett fånigt flin på läpparna i ett slumrigt tillstånd. Ögonen hotar att överge mig snart och sängen är minuter bort.
Summering av dagen - Bra händelserik dag!
30 minuter - Piice n Löve
30 minuters sömn efter en evighets väntan...
Frustration är bara förnamnet då alarmet bröt den korta sömnen.
En natt till och jag blir galen!
-
Nu har jag suttit och försökt kvävt mina skratt då jag kollat igenom nyupplagda p&l bilder på lektionstid. Läraren föreläste om fotografins historia och jag vred mig av fniss och kvävda asgarv i min stol längst fram i salen.
-Visste ni att fransmannen ... var den första att ta ett foto
''nej, visste du att bilderna på Hildas facebook är det roligaste jag sett''
Bortom min kontroll
Återigen låg jag vaken och såg tiden räkna in morgondagen.
efter ett tusen varv mellan täcke och lakan var det bara sekunder kvar.
Jag hörde en stegrande signal som sökte sig in i mitt omtumlade men klarvakna sinne.
Öppnade ögonen för att återse vad jag redan sett de senaste timmarna.
Prövade mina ben men insåg att all energi följt med tiden när den tog slut.
Jag slöt ögonen igen.
Missade alla lektioner förutom den sista. Sedan fikade jag med Fasica på Tings. Sen begav jag mig ''hem''
Spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du får skrika om du vill,kalla mig vad du vill.
Men jag tror inte att det är vad du egentligen vill.
På sistone har vi kommit närmare varandra och för första gången på länge har jag kännt att blodet i våra ådror är detsamma.
Men att stå nära gör allt dubbelt så skört.
Och det filter som tidigare rensade dina ord släpper nu igenom dem.
Du vet att det tar, så vad krävs det för att du ska förstå innebörden av dina ord och handlingar?
Man lever bara två gånger
För att minska skuldkänslorna spenderade jag hela två timmar svettandes och svärandes på Friskis och Svettis. Inte illa!
Min käre mor följde med mig och tvingade kvar mig på ett andra pass när jag var på väg att tuppa av efter det första. Vilken tur att jag gjorde det eftersom att synen av hennes viftande armar som flög åt alla möjliga håll samtidigt som hon försöker skaka rumpan i takt med ledarna fick mig att bryta ihop i tårar. Skrattandes så pass att jag nästan ramlade omkull.
Mycket riktigt, vi var på danspass!
Jag ska låtsas leva nyttigt tills nästa helg då alkoholen kommer förstöra min ''vältränade'' kropp ännu lite till.
Man ska leva livet och som min käre vän sa
- Man lever två gånger, andra gången som fet för att man söp så förjävligt i sitt första liv.
Hoppas han har fel för jag har inga planer på att rulla fram i ett nästa liv. Då får det hellre vara.
Lögnen varken förbättrar eller underlättar sanningen
En hemlighet som inte var menad att avslöjas men som ändå rinner ur mig som ord.
Kanske tror jag att jag kan lura mig själv till att acceptera sanningen genom att upprepa den gång på gång.
Jag köper min egen lögn. Det står mig dyrt.
För ibland speglas min svärta tunga i spegeln - Sanningen själv.
och jag kommer till insikt om att lögnen varken förbättrar eller underlättar sanningen
Den gör det bara svårare
Fånge i min egen stad
Allt jag vill är att packa det lilla engagemang jag har kvar och hoppa på första bästa tåg härifrån.
Lämna kvar allt som tynger
Remember she never leaves you
If you look upon the sky at night,
And see a star which shines so bright,
Then you know you have found something beautiful,
A lost friend, trying to help us all.
By guiding us through the night,
She wants us to follow the light.
If she could, she would beg us not to fall down in sorrow,
And if we fail today there's a new day tomorrow.
And when your heart feels deep frozen and heavy as a stone,
Then you can look upon the sky and reach out cause you're not alone.
She is always near,
If you just let her, you don't have to fear.
And when she gives you a sign,
Believe it, and you will find
That she's more than a memory in your mind.
And when missing her is pushing your strength over the edge,
When you look around, and desperate trying to find pledge.
Close your eyes and see her laughing in front of you,
Think of everything you've been through.
Remember she never leaves you.
Min stjärna - Kom änglar och ta mig till henne, ge mig en chans!
Det enda jag kan göra är att sluta mina ögon och önska att jag fick se in i dina när jag öppnar dem igen.
Det enda jag kan göra är att fortsätta blunda för att slippa inse sanningen när jag öppnar ögonen.
Du slets ifrån mig. du försvann, utan en chans till farväl.
utan en chans till en sista omfamning utan en chans att få memorera ljudet av ditt skratt.
När man är chanslös,hjälplös och maktlös blir allt lätt meningslöst.
Jag önskar så gärna att få återse dig att livet, verkligheten ibland ifrågasätts.
saknaden blir till frustration och en sådan enkel sak som att andas blir till en svårighet.
sårbarhet
Ensam är ingen stark men ensam är det enda jag känner sig.
Du är virus
Du stör den normala tankeförmågan genom att blockera alla andra tankar som inte rör dig.
Du gör mig frustrerad då viruset får det att sprätta i hela kroppen utan något som helst botemedel.
Du kryper under mitt skinn och gör mig mer eller mindre galen.
Gulligt av dig!
Men samtidigt som jag vill slå huvudet i väggen för att slippa de tusen myrorna under mitt skinn kan jag inte säga att jag ogillar det till 100%
Några procent gillar faktiskt sättet hela min kropp protesterar mot myrornas krig. Trots det att du tagit över min tankeförmåga och springer maratonlopp och slår alla världsrekord under min hud.
snömula klä ut er var fula
Det faller frysta droppar från skyn..så..kallt!
Nu var det alltså dags för vinter och snöbollskrig. Stackars fötter som tvingas uthärda snön i ett par converse.
Stackars kropp som blir nerbrottad i snön och nerkyld av alla snömulande händer.
Kanske ska bosätta mig under täcket tills det blir sommar igen.
Men ibland är det mysigt med vinter också. Om inte annat är det ju alltid roligt att krama ihop en snöboll och syla den i skallen på någon. Dock inte lika roligt om någon sylar den i min skalle.
Tåls att tänka på!
På fredag är det visst maskerad - föreslår att alla drar på sig något styggt och häller i sig något gott och sedan tar sig ut
Bra,då ses vi där!
kort och gott
När jag sedan lämnade fiket och drog in den kalla friska luften och kände hela dess väg ner i lungorna bestämde jag mig. Ett problem mindre är ett steg i rätt riktning.
Problemet löst och en hjärtesten fattigare.
Känns som om hela denna dag inneburit ett steg framåt. Jag skrev den första texten till mitt PA arbete och kikade lite på lägenheter och skickade iväg en intresseanmälan.
Så här på kvällen har jag umgåtts med mina vänner som snart reser jorden runt. Jag avundas dem något oerhört. Inte illa att få fly iväg och lämna allt annat kvar. Men gud vad jag kommer sakna dem!
Jag vill också vara en av dem som fångat en dröm och tagit sig iväg. Jag själv siktar på Kina eller kanske Thailand eller varför inte båda. USA skulle vara häftigt också. Skämtades om en bilresa därigenom någon gång. Man kan ju alltid hoppas på det bästa.
Slut fantiserat, detta var dagen kort och gott
Vägledning
Denna gången bestämde jag mig för att aldrig lyssna till dina ord igen
men så fort du öppnade munnen och gav mig en förklaring förlät jag dig igen
Jag börjar nästan tro att du äger min vilja och jag går dit du går,
du behöver inte ens peka.
Så nu när du vet detta
var vänlig peka åt rätt håll denna gång, led mig i rätt riktning.
Crash into me
And sweet you roll
Lost for you Im so lost for you
You come crash into me
Oh I watch you there
Through the window
And I stare at you
You wear nothing but you
Wear it so well
Tied up and twisted
The way Id like to be
For you, for me, come crash
Into me
Förundran, sedan en undran.
Är verklighet lek, eller är lek verklighet?
Jag har spelat och förlorat så många gånger.
Hittat på egna regler och brutit mot de flesta.
Trött på spel, less på rollspel
men trots det är det kanske jag som spelar roller bäst.
Jag lovar att sluta om du slutar först.
För jag vill vara på riktigt.
Kära vänner
Lyckades dock bli av med min nya telefon på krogen. Som tur var så hittade min kompis igen den. Men oturligt nog så hittade han även sms funktionen och en jädrans massa nummer som man kunde skicka sex sms till. Tack kompis, gulligt av dig! INTE!
( så fick du något konstigt sms av ''mig'' i fredags så ber jag om ursäkt för det och hoppas att du vill förbli min vän )
Mådde ju si så där i lördags, blev nog en aning för mycket under kvällen. Men efter att ha kommit hem och fått ta igen lite sömn så begav jag mig in till stan igen för att träffa kära vänner.
Nog träffade jag allt kära vänner och blev en aning överraskad.
Spanade även efter ett välkänt annsikte men hittade inget så jag följde med två av mina vänner och åt kebab.
Nu ska jag och Hilda ut på en promenad. Sen får vi se vad dagen kan hitta på åt mig.
Hoppas på något bra, den som har lite att göra får gärna höra av sig
puss typ
Mönster
I morgon är den sista dagen av skolgång innan den första dagen av en veckas ledighet börjar.
Skönt säger jag och andas ut
Funderar på att bara dra utan att egentligen veta vart eller varför. Bara hamna någonstans.
Smart säger jag
Ändra mönster i livet och slippa gå i samma gamla fotsteg.
För om en vecka är allt som vanligt igen.
och då menar jag allt.
Jag ser hellre att saker och ting får förbli så här.
-
Lön i morgon- runda på stan
-
Utgång i morgon- askalas