thisisfreaky

Livrädd att gå vilse
igen
blicken lämnar aldrig kartan,
och kanske är det på detta sätt jag irrar bort mig och missar livet.

Men allt är nytt,
jag håller fast vid gammalt.
Även om gammalt stulit min chans till förnyelse allt för länge.

Ibland är det lättare,
att leva i det svåra,
än att kasta alla gamla kartor
och upptäcka ett helt nytt liv utan riktlinjer.

Men det är också så gammalt hittar tillbaks till mig
på bekanta vägar,
när jag försöker trampa upp orörd mark.

Om det inte vore för rädslan
att fastna i något mellanting,
skulle jag riva sönder de vägar jag redan trampat sönder,
jag skulle bränna allting.

Men jag börjar förstå
att ouppklarat
alltid kommer lämna frågor obesvarade.

Det är dags att bläddra fram till sista sidan,
och läsa facit nu.