En genomtänkt början men ett ovisst slut
Jag
ett tvåsidigt papper nu är.
Splittrad
då känslorna slår och spränger.
Bläddra genom mig som om jag vore blad i en bok.
En genomtänkt början och ett ovisst slut.
Är jag bara ord i en mening?
Lätta att sudda ut,
eller kasta om.
Är jag bara något som finns
men utan egentlig anledning?
Kommentarer
Trackback
