Inside it all feels the same

Du förgiftar luften runtomkring dig,
jag försöker andas den.
Alla dina ord blir till nervgift
och rycker och drar i varenda liten en av alla mina miljoner celler.
Du pulserar som ett giftmoln inom mig
och kväver innehållet längst vägen.
Jag
tillintetgörs tills dess att något eller någon avgiftat mig.


Jag önskar att jag kunde skrika
men det finns inget att säga dig....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0