thisisfreaky

Kan det vara så att jag funnit mig en vinterdrog,
stark nog att hålla mig kvar så pass nära
att mina läppar vilar mot din bröstkorg?
Tillräckligt stark för att känna mig överbevisad
då varje ut- och inandning pressas mot mina läppar och får mig att inse att det faktiskt går att överleva.
För jag känner ju dina andetag
jag känner ju dina hjärtslag
jag hade bara glömt hur det var,
hur det faktiskt kändes
att själv vara vid liv.