thisisfreaky

Jag litar inte längre på mötande ögon,
då de föder en viss kontakt,
och låter hjärtat bli till ett foster som växer sig större i kroppen,
som lever på närhet
som lever på kärlek.
Men
som tillslut svälter
då ögonen väljer att avvisa de egna,
eller blicka in i någon annans.
Men
som aldrig dör.
utan fortsätter hungra.
Men
som magrar allt mer och mer då förtroendet för dessa ögon
redan dött...