thisisfreaky

Jag är ett tusen bitars pussel som aldrig någonsin varit komplett.
Summan två är visst inte alltid ett plus ett.
Ibland tycks bitarna falla på plats,
men i slutändan visar det sig ändå alltid vara fel slutsats.

När positivt slutar existera

Och negativt är den enda tankegången och det enda man presterar.

Då träder självömkan in,

Påträngande men ändå behagligt smeker den kinden min.

Det kan tyckas låta rätt deprimerande

Var vänlig att med den tanken ha överseende.

För det händer ofta att minutlång lycka infaller,

Det händer till och med att skrattattacker mig överfaller.

Självömkan är bara en inbillad lösning på problemen,

Trots att det inte reder ut, är det så de funkar alla hjärnsystemen.