thisisfreaky

Människor runtomkring,
rörelser, ljud,
försvinner
tystnar,
och blir till ingenting.

När mörkret kommer krypande
när skuggor från ett förflutet lägger sig som en snöra runt halsen,
strypande.

Hon stals ifrån mig
inget farväl, ingen förvarning

Stänger ögonen,
tänker att om jag blundar riktigt hårt,
så kanske smärtan som förtär avtar efteråt.
Istället lamslår den mig,
kan inte andas,
inte utan dig.

Skall en himmel som mörknar och skiner om vartannat räcka för att ersätta dig,
när hela världen slutade slå en natt och dog med dig.