Lyckan i handen men gråten i halsen
Är mörkrädd,
då jag färdas med ljuset.
Kunde ha stannat i ensamheten,
men föll för tvåsamheten.
Men när slutar man falla?
Jag har lyckan i handen,
men gråten i halsen.
Tänk om den faller mellan mina fingrar.
Vill krampaktigt hålla fast,
men vågar inte riskera att du kvävs.
Jag går balansgång,
för jag kan inte andas utan dig.
då jag färdas med ljuset.
Kunde ha stannat i ensamheten,
men föll för tvåsamheten.
Men när slutar man falla?
Jag har lyckan i handen,
men gråten i halsen.
Tänk om den faller mellan mina fingrar.
Vill krampaktigt hålla fast,
men vågar inte riskera att du kvävs.
Jag går balansgång,
för jag kan inte andas utan dig.